Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector

Läsjournal

Unna dig den gula färginjektionen och den uppfordrande poesin i titeln Stjärnans ögonblick (A Hora da Estrela, 1977). Eller välj en annan av romanens totalt 14 titlar. Redan här anar man att det är litteratur som tar sig stora friheter, inte sant. (Vem ger sin roman 14 titlar, liksom?) Och sådant är alltid ganska underbart; att läsa en författare som självsvåldigt tar vara på litteraturens möjligheter.

Jag hade gått omkring med den i flera månader innan jag kom i rätt sinnestillstånd och till rätt ro för att läsa den egensinniga texten, men när det äntligen hände insåg jag att jag kommer att återvända och läsa om den många gånger. Den påminner mig om att litteratur kan vara förtrollande och varför jag skriver själv. Och visar med metalitterär lekfullhet att gränser är till för att överskridas.

Boken väger inte mycket, den är så lätt att den mycket väl kan tänkas sväva iväg som en heliumballong och ta läsaren med sig. Med tillhörande svindel. Den påstår sig handla om den unga intetsägande och försagda maskinskriverskan Macabéa och hennes torftiga liv, men den handlar minst lika mycket om berättaren, och om ingenting alls.

Den tunna lilla romanen – 123 sidor inklusive översättaren Örjan Sjögrens efterord – är utgiven av Bokförlaget Tranan (i serien Alla tiders klassiker) som har gett ut flera titlar av Lispector.

Disclaimer av Renée Knight

Läsjournal

Thriller är inte min vardagsmat men ibland blir jag sugen på att smälla i mig en. Här lockade ett omslag med skrivmaskin och att handlingen rör sig kring en roman. Metalitterära lekar kan vara riktigt kul och som här, i kombination med spänning, verkade det lovande.

Renée Knight, vars debut Disclaimer är, presenteras som manusförfattare och dokumentärfilmare, och det hade man kunnat gissa. Handlingen är allt, språket inget. Och det kanske hör till genren att intrigen är kung, men av en thriller som beskrivs som psykologisk förväntar jag mig mer djup. Jag vet inte om det är för att romanens synopsis och skelett skiner igenom för mycket, men de sista två tredjedelarna känns mest som en pliktskyldig avcheckning av planterade problems upplösning, och det är inte optimalt om spänning utlovats. 

Med det sagt finns såklart saker att gilla också; till exempel att det lyckliga slutet inte är helt klichémässigt (om än föranat), att flera personer skildras ur inifrånperspektiv hyfsat trovärdigt, att de tillåts ha bättre och sämre sidor, och särskilt att flera av dem är strävsamma författare, vilket självklart alltid är hyperintressant och sympatiskt. Snygg och lockande formgivning som ofta hos Etta förlag.

Den här boken känns ganska mycket som en film och att Disclaimer har sålts till 25 länder imponerar och förvånar mer än att filmrättigheterna säkrats från Hollywood. Hon måste ha en bra agent (note to self: Kolla upp).