Det är luddigt på toppen

Står förlag bakom mystiska Litteraturtoppen?

Sajten Litteraturtoppen har snabbt fått ett visst genomslag i lilla litteratursverige. Det är en topplista med det mastodontiska anspråket att presentera landets 40 bästa böcker varje vecka, men påminner i mångt och mycket om en konventionell kritikerlista om man ser till vilka titlar som listas. En mindre välvillig tolkning vore att 40 titlar med nyutgivna böcker i stort sett motsvarar den svenska kvalitetsutgivningen, och att det här är ett mindre subtilt försök från något eller några av de omnämnda förlagen att höja sin egen trovärdighet i marknadsföringen mot målgruppen. Ett försök till granskning av den helt anonyma sajten resulterar snabbt i spår som leder till Modernista förlag, som dock inte kommenterar kopplingarna.

Litteraturtoppen säger sig utgå från Kulturrådets kvalitetskriterier och det är alltså inte en vanlig kommersiell bästsäljarlista. Det överväldigande flertalet titlar hänger med från den första listpubliceringen för fem veckor sedan, och topplaceringen är densamma sedan starten.

Man skriver att urvalet görs av en jury, men inget närmare om denna, trots att den tar på sig en så oerhört omfattande uppgift, och logiskt sett måste vara högt kvalificerad för att kunna följa och bedöma allt nyutgivet. Böckerna recenseras inte och presenteras oftast bara med en mening, trots att urvalet är denna jurys. Så här skriver man till exempel om Lina Wolffs De polyglotta älskarna, som innehar förstaplaceringen vecka 43 och sedan starten: ”Mannens blick står i centrum i Lina Wolffs dualistiska roman; liksom förförelsen och förödmjukelsen, älskarnas hjärtskärande tillstånd, och drömmen om förståelse.” Formuleringen påminner mer om reklamcopy än om ett litterärt omdöme. Samtidigt finns andra inslag som andas amatörism trots den höga litterära svansföringen, som att juryn beskrivs som ”onämnd” (som visserligen är ett roligt ord, men inte finns).



Sajten publicerar också korta intervjuer med författare, som topplacerade Wolff och annat branschfolk, och med tydlig branschvinkel, som till exempel förläggaren Johanna Daehli på ETTA/Sekwa förlag apropå Max Porters Sorgen bär fjäderdräkt som ligger på 13:e plats vid månadsskiftet oktober/november och redaktören Corinna Müller om hennes samarbete med översättaren Aimée Delblanc och arbetet med Eugen Ruges Den tid då ljuset avtar på Nilsson förlag och sjundeplaceringen.
– Intervjun gjordes per mail, som inte var undertecknade med namn. En tydligare avsändare hade känts mer rättfram och ärlig, säger Corinna Müller.

Upplägget verkar alltså reklammässigt, men är journalistiskt framställt. Problemen börjar när man vill bedöma avsändarens syften. Om sajten är tänkt som textreklam – det uttalade syftet är att ”lyfta fram Sveriges bästa litteratur och personerna bakom böckerna” – läser man annorlunda än om sajten är en journalistisk produkt. Här har inte läsaren möjlighet att bilda sig en uppfattning eftersom man väljer att inte publicera uppgifter om vem som ligger bakom sajten.
Titlarna är länkade till Bokus, men det behöver inte innebära att de finansierar det redaktionella arbetet.
Att det finns en redaktionssekreterare talar för att ambitionen är, eller i något läge varit, journalistisk, eller vill ge sken av det, trots att ansvarig utgivare saknas och domänen är registrerad anonymt.

Tanken med hemlighetsmakeriet framstår som mystisk och har till och med beskrivits som suspekt. En kritiker som rest frågan är Magnus William-Olsson, som initierade en livlig debatt på ett forum för Fria seminariet i litterär kritik.
– Hur urvalet görs och av vilka är höljt i det skummaste dunkel. Listan har ingen trovärdighet så länge de inte publicerar kritiska underlag för sina omdömen eller offentliggör vilka personer som väljer och hur det går till, säger han.
Andra röster har höjts för att applådera projektet som en breddning av det kritiska samtalet, medan åter andra undrar om det finns ekonomiska drivkrafter och eventuella samarbeten med branschaktörer, eller om initiativet helt enkelt handlar om någon student som vill positionera sig. Och inom ett så begränsat fält som detta kan man naturligtvis snabbt etablera sig på det här resurssmarta sättet om man har ett hum om webbdesign och tid över att skriva en mening om de nya verken varje vecka, eller vill bygga upp sin boksamling utan att omaka sig med själva recensionsskrivandet.

Hur boktitlarna presenteras, med uppgifter om förläggare och redaktör, är ett avsteg från det brukliga – vanligtvis publiceras inte sådant publikt – och tyder på att avsändaren finns inom branschen. Kanske kan det också vara ett indicium att något, eller några, förlag står bakom.

Om man ser till fördelningen mellan förlag på topplistan är den som förväntad med Albert Bonniers (7 titlar) och Norstedts förlag (6 titlar) i täten, möjligtvis med en överrepresentation av Modernistatitlar (5) om man ser till förlagens storlek. Å andra sidan finns oväntat många titlar från små förlag (runt en fjärdedel), och med tanke på den aktuella utgivningen få titlar från Weyler och Ellerströms.

En av personerna som kan knytas till sajten är en anställd på förlaget Modernista, som tidigare jobbat som webbredaktör på TV4 och inom public service och varit redaktionschef på en tidskrift. Hen presenterar sig fortfarande som frilansjournalist och medverkar som sådan regelbundet på Aftonbladets kultursidor trots sin chefsställning på förlaget.

En annan person, som presenterat sig som redaktionssekreterare för Litteraturtoppen, har inte kunnat hittas, och är kanske ett alias.

All korrespondens är anonymiserad och hänvisas till sajten, där endast en info-mejladress och en postbox är angivna. Litteraturtoppen har valt att inte besvara några frågor om sin status eller om anonymiteten.

Text: Stina Lyles


OBESVARADE FRÅGOR
1. Vem ligger bakom LT?
2. Varför väljer du/ni att vara anonym/a?
3. Fungerar LT enligt publicistiska principer eller har LT strikt kommersiella syften?

4. Varför är ni inte öppna med er status (som publikation eller marknadsföring) på sajten?
5. Hur finansieras LT?
6. Är LT oberoende? (I förhållande till förlag, och i förhållande till andra aktörer inom kultur- och litteraturområdet.)
7. Varför är ni inte öppna med information om huruvida ni är oberoende/beroende?
8. Hur ska era läsare värdera era rekommendationer med tanke på att det fn är oklart om era syften är journalistik eller reklam?
9. Varför är juryn anonym?

10. Hur väljs juryn ut?
11. Är juryn oberoende?


Not: Referenser till listans sammansättning hänvisar till vecka 43.


#litteraturtoppen #FSL #modernista #albertbonniersförlag #weyler #ellerströms #nilssonförlag #ettasekwa #depolyglottaälskarna #linawolff #corinnamüller #magnuswilliamolsson #johannadaehli #aiméedelblanc #maxporter #eugenruge #kulturrådet #aftonbladetkultur #bokus